Tidigt, redan innan dagen märkt mig igen, kommer det första såret drivet ur mullen och talar kyligt, i svala, ljusbrutna natten: * Är vindsläckta ljusen, käraste sorgvännen du mött,  de kvarlämnade spåren i sankmarken * Det andra såret, är om nödvärnen stöpt, övernärt Alltets hopplöst köldslagna famn och har snart förbrukat all min sårbarhet, når … Continue reading DET TREDJE SÅRET