Det var innan tystnaden ändrades ― just när dagsranden kom gående över trakten medan molnskuggorna svepte fram ― iakttagande. Och världen låg ― i dumheten; de oräkneliga såren där oskäligt skräp sökte efter att vara intagande… (Själv? Vandrade fri där daggen aldrig torkar och Livets alla stigar visade fram till Oden.) Vi mindes vagt trygghet … Continue reading DÄR DAGGEN ALDRIG TORKAR